Det dök upp som en annons i flödet på Instagram och jag bestämde mig för att kasta mig in i leken..

Som konstnär i min ålder är det inte det lättaste att få tillgång till utställningar som denna, då du behöver vara ung för att få vara oerfaren, eller väldigt erfaren för att få vara gammal.. 

Ansökningen var öppen för alla och jag tänkte: Varför inte..?! Om inget annat så vinner jag erfarenheten.. och det var precis det jag gjorde.. Helt novis inför vad ett konstnärligt cv innebär, började jag med att ta reda på hur ett sådant kan skrivas.. (Inte helt lätt för någon som inte har någon konstnärlig utbildning på papper, och med bara några få, men intensiva, månaders erfarenhet av utställningar, beställningar och försäljning..)

Artiklar på nätet lästes, noteringar gjordes..

Att tänka på - Detta bör du ha med.. Detta bör du inte ha med.. 

Presentationen av dig själv - Tro på dig själv, men tro inte för mycket..

Välj dina verk.. 

- Jo tjena..?! När man har tusen olika stilar som jag är det näst intill omöjlig att veta vilket verk som en konstkunnig jury vill ha.. Tittar de mest på tekniken? Påverks de av färgval? Spelar storleken roll? 

Redan innan jag började göra min ansökan, var jag medveten om hur liten chansen skulle vara för mig att faktiskt kunna bli antagen.. Men samtidigt trodde jag ändå innerligt på mitt bidrag, när jag lämnade in det stora kuvertet med bunten papper för frankering..  

Sedan jag bestämde mig för att ta min konst (och talang) på allvar.. är detta hittills det svåraste jag har gjort. Och egentligen var det mest pina igenom hela processen.. Men JAG GJORDE DET!

Jag tog reda på hur. Jag skrev min presentation. Jag lyckades skriva ett cv. Jag valde ut fem stycken av mina verk. Jag tog bättre bilder på utvalda verk. Jag fick bilderna utskrivna på A4 enligt krav. Jag betalade ansökningsavgiften. Och jag skickade in mitt bidrag. 

Väntan på svar kändes som en evighet.. och när svaret väl kom (i form av att inte se mitt namn publicerat under vinnarna) kände jag mig mer värdelös än talangfull.. Bubblan var spräckt och kvar blev jag med ingenting..

- En fullt accepterad reaktion, som varade i ungefär en kvart..

Denna gången förlorade jag, men för att ha varit första gången, gjorde jag

bra ifrån mig.. och med erfarenheten rikare, kommer jag lätt att göra det igen!

Kärlek & Ärtor!

.

.

.

#art #jennyblueart

Sedan lamporna släcktes ned i lokalen på Entré 30/1-2022 har jag haft fullt upp med att hitta nya sätt att kunna nå ut med min konst.. Snubblade över en öppen ansökan till en utställning i Stockholm, med namn "Konsten att vara kvinna" vilken jag ansökte till. Fullt medveten om mina dåliga odds (med förra årets över 400 sökande till 10-15 platser) men med inställningen "No pain, no gain"..

Novis inför uppgiften, var det första gång som jag valde ut ett av mina verk, samt skickade in detta för bedömning.. Jättesvårt när man inte har en aning om vad etablerade konstkännare anser vara viktigt eller ej. Det skriftliga kändes inte fullt lika svårt, men krävde ändå en del, då det handlade om att svara på tre frågor med max tre meningar vardera:

1. Beskriv dig själv som konstnär

2. Beskriv ditt utvalda konstverk

3. Motivera till varför verket lyfter kvinnan

Även här helt utan någon som helst kunskap om vilka punkter man bör trycka på..

Men som sagt..

- Jag gjorde det!

Jag valde ut ett av mina verk.

Skrev mina tre gånger tre meningar och tryckte på send. (Ansökan via mail.) 

Och sen var det bara att vänta..

Oerhört nervöst.. Faktiskt mer innan, än efter.. Men lärorikt i utmaningen! 

Jag insåg nämligen att jag är alldeles för självkritisk inför sånt som jag ändå inte själv kan styra. Anser efter tidigare erfarenheter att det oftast blir bäst om det kommer direkt från hjärtat och inte via hjärnan. (När hjärnan inte fått vara med och analysera för mycket..?!)

Jag tror på mig själv som konstnär, men med för mycket huvud fastnar jag lätt i sånt som kanske egentligen inte spelar någon större roll.. En av de största utmaningar jag ställs inför vid tillfällen som denna.

Tre dagar senare fick jag svar, vilket kom som ett inte helt oväntat:

- Avslag.

Men med erfarenheten rikare, går jag vidare in i framtiden.. 

Det må hända att det var en pärs under tiden, nervöst innan svar och ledsamt efter besked.. Men jag kommer att göra det igen!

Som jag sagt innan.. Detta är bara precis början..!!

Kärlek & Ärtor!

.

.

#art #jennyblueart